Avslutning - 9
Vad vill vill jag då säga avslutningsvis? Jo, att detta arbetet har varit väldigt intressant. Alla som har funderingar eller faktiskt mår dålig borde fördjupa sig i detta ämne. Och då menar jag inte leta fakta kring det, för det är uppenbarligen svårt att hitta något som är definitivt. Men fördjupa sig i sina egna tankar, leka med tanken och bjuda in andra för en diskussion, utveckla ens känslor kring det och inte låsa sig. Att låsa sig innebär ofta inget positivt istället tror jag det tar längre tid att ta sig ur problemet.
Vad kan man då göra åt en ryggsäck som är dålig som formades under uppväxten? När man väl kommit underfund med att det kanske handlar i grund och botten om ens värderingar och prioriteringar, har man två val. Det första valet är att klaga över det. Man kan klaga i all oändlighet, man kan klaga över att ens föräldrar är skit, att ens liv är skit och att man är dålig som person. Men vad händer när man har klagat färdigt, om man nu klagar färdigt? Jo du har konstaterat att det finns ett problem. Därefter måste du bearbeta problemet, göra någonting åt det. Denna biten är självklart jätte svår och många väljer därför att klaga och få en bekräftelse över att ens situation är skit. Men om man väljer det andra alternativet då? Jo, då finner man problemet och gör något åt det, lätt låter det, och jag vet också om att det inte är så lätt. Men det går snabbare om man hoppar över klagande-stadiet, nu går du istället direkt på problemet och gör någonting åt det.
Konkreta tips för att få hjälp att bearbeta att man mår dåligt finner ni i intervjun med skolkuratorn,
Detta var allt jag hade att skriva om och jag hoppas ni har fått lite intressant läsning. Intressant har det varit att skriva om i alla fall.
Egna tankar - steg 8
Vad jag tänker och tycker om detta har ju säkerligen framgått i analysen. Men jag har faktiskt förändrat mitt tankesätt jämfört med när jag började detta arbete. Förut var jag lite trångsynt kan jag känna nu. Många anser säkert att jag fortfarande är trångsynt. Tidigare koncentrerade jag mig väldigt mycket på vad jag formulerade i antagandet, att alla ungdomar som mår dåligt har en dålig relation till sina föräldrar. Jag tror fortfarande att i det är så i många fall, men kanske inte i alla. Som jag skrev i analysen behöver det kanske inte vara att det finns brister i kontakten mellan föräldrarna och ungdomarna eller barnen, utan att det finns brister hos föräldrarna.
När man bestämmer sig för att bli förälder är det otroligt viktigt att man verkligen tänker efter om man har möjlighet rent psykiskt att skaffa barn. Det krävs att man är stabil och kan ge en stabil uppväxt men kärlek och trygghet. Vad som går fel under uppväxten är enbart förälderns fel och man kan aldrig lägga skulden på barnet, detta innebär att man som förälder måste ta ansvar över sina handlingar och känna att man har möjlighet att engagera sig i barnet alltid. Att engagera sig i sitt barn alltid innebär inte att man ska vara med sina barn 24 timmar om dygnet eller man behöver hämta barnen på uteställen varje helg, men det innebär att barnen känner att man finns där för dom 24 timmar om dygnet och att om det skulle bli problem så löser ni hämtningen från utestället tillsammans.
Att man som förälder tänker på sina handlingar och ord från dag ett då barnet födds är också så klart jätte viktigt. Ryggsäcken jag talade om i analysen bör alla föräldrar tänka igenom, vad vill man lägga där? Vad vill man att barnet ska ha med sig genom livet? Det är nog absolut något man bör tänkte igenom. Ditt barn kommer handla efter hur dom lärt sig och hur föräldrarna gjort, inte hur föräldrarna sagt åt dom. Alltså är handlingar minst lika viktiga.
Hypotesen jag skrev känns numera kort och med väldigt lite innehåll. Jag känner att jag har mer kött på benen nu och fått bolla med mina tankar på ett helt annorlunda sätt. Jag har utvecklat mitt tankesätt och blivit överbevisad att det kanske inte alltid är en dålig relation som ligger bakom ungdomar som mår dåligt, men bakom döljer det sig kanske ett par dåliga föräldrar?
Fakta och Fall - steg 3 & 4
Steg 3 och 4 i detta arbete var de stegen jag trodde skulle bli svårast. Fakta om ämnet och om det funnits något fall i media eller liknande som berör ämnet. Och precis som jag befarade är det jätte svårt att hitta. Jag gick också till biblioteket tidigare idag för att finna information, lånade hem en bok som jag läst lite i men det behandlade tyvärr inte direkt det ämne jag sökte.
Om man ser till barnuppfostran som kan ses som en del av det jag skriver om så finns det gott om smarta människor som yttrar sig om hur man uppfostrar sina barn på bästa sätt. Men jag kan tyckta det är väldigt inviduellt, vilket också visar sig när intervjuer skrivs och nya forskningar läggs fram. Men när jag sökte runder på internet så fann jag en artikel här
http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=11624. Artikeln baseras till stor del på forskningar och åsikter av Mats Trondman, barn- och ungdomsforskare på Växjö Universitet. En artikel som väcker känslor hos mig. Jag tycker absolut ni ska läsa den och tänka efter hur ni ställer er till den.
Boken jag lånade då? Talade den om någon fakta för mig? Inte direkt. Boken "
Hjälp, mitt barn växer ifrån mig" skriven av
Karen Zimsen för Mallings forlag 1984 handlar till stor del precis som artikeln ovan om hur situationen ser ut från föräldrarnas sida. Visst, det kanske är en bok som riktar sig till föräldrar men då är problemet att det finns för lite underlag för ungdomar som vill kunna förändra sin situation. Precis som föräldrarna kan anse sina barn vara "hopplösa tonåringar" kan faktiskt ungdomar anse sina föräldrar vara "hopplösa föräldrar" finns det lika många som tänkt på det?
Vad går då att finna kring ämnet? Jo, ren statistik över de frågor jag behandlar är svårt att hitta, likaså forskning. Vad som däremot har blivit väldigt modernt inom psykologi är Kognitiv beteende terapi. KBT som det också kallas är en av de ledande terapi för att behandla depressioner (Statens folkhälsoinstitut). Och frågan på enkäten lyder "har du någon gång mått psykiskt dåligt under en längre period?" detta är kriterier för att vara deprimerad och om vi då utgår från att de tjejer som någon gång mått enligt hur frågan lyder också har varit deprimerade, angår KBT mitt arbete i högsta grad.
Vad innebär då Kognitivt beteende perspektiv? Inom perspektivet har man att känslor uppkommer av en tanke som en centraltanke. Depressioner kan då utlösas av tankar och grundantagande, som är negativa. Detta leder då också till negativa känslor. En annan tanke inom det kognitiva beteende perspektivet är coping. Coping innebär att överväga alternativa lösningar och överväga för och nackdelar för en hållbar lösning. Att möta problem i livet på detta sätt innebär minskad risk för depression (Statens folkhälsoinstitut).
Jag har i alla fall fått svart på vitt att det är svårt att hitta information om ämnet, från den synvinkeln jag vill ha det. Kanske är jag helt ute och cyklar med mina åsikter, men som det ser ut nu är det inte många som säger emot mig, eller säger någonting alls. KBT kommer jag nog försöka ha i åtanke när jag ska diskutera mina åsikter, det säger ingen fakta om problemet men coping strategier ligger nära mitt ämne och kan nog vara bra att ha med.
Hypotes - steg 2
För min del har projektarbetet ändrat form och innehåll några gånger, men denna gången känns allt rätt. För att jag ska vilja lägga ner energi på något så måste det intressera mig. Detta på både gott och ont för det blir lätt att man skjuter på tråkiga saker, men när man verkligen hittar något som intresserar mig lägger jag ner ordentligt med tid och det blir oftast väldigt bra. Så, innehållet i mitt projektarbete är ju nu som ni vet relationer mellan barn, ungdomar och föräldrar. Intresset för detta har växt fram och tog ännu ytterligare fort när jag skrev ett tal i svenska nationella. Ett tal som både påverkade mig och andra. Responsen på talet var god och det gjorde att jag ville skriva mer om ämnet.
Som jag nämnde i inledningen är mina åsikter i detta ämne starka. Och jag är väldigt mottaglig för kritik av mina åsikter för detta gör att jag kan argumentera och utveckla åsikterna ytterligare. Jag är ganska säker på att relationen mellan föräldrar och deras barn, ungdomar är det viktigaste i livet. Att föräldrarna engagerar sig i sina barn är det som kommer betyda mest för barnens framtid. Att ha en förälder som man kan lita på, som man kan prata med, som man kan skratta med, som man kan gråta med osv. är antagligen det viktigaste för en trygg uppväxt. Detta är både egna erfarenheter och vittne till andras upplevelser.
Vad innebär en dålig relation till sina föräldrar? Här kan jag inte tala av egna erfarenheter då jag alltid haft väldigt bra kontakt med mina föräldrar. Men då kan jag ju tänka mig hur jag känt om jag hade haft motstatsen. Att lita på varandra är nog den första förutsättningen. Jag som ungdom måste kunna lita på mina föräldrar, jag ska kunna berätta saker i förtroende och aldrig behöva känna mig rädd inför att berätta saker. I sin tur måste föräldrarna kunna lita på sina barn, om barnet får en uppgift eller en tillsägelse ska barnet rätta sig efter detta. Vad som uppstår då är förtroende. Alltså är förtroende allra vitkigast. Om man jämför med relationen till sina kompisar så är kanske det de viktigaste där också, att känna förtorende för någon. Om man tänker över det lite så inser man hur viktigt detta begrepp är, med förtorende kommer också andra positiva följder. Om man dessutom har en öppen kommunikation där alla får vara med att säga sitt och alla kan resonera kring ett problem eller liknande underlättas många missförstånd.
Att ha en dålig relation till sina föräldrar kan nog både vara svårt och krävande. Därför har jag också valt att lägga in en intervju med en kurator som har en helt annan inblick i ungdomars liv än vad jag har. Men enligt mina åsikter så tror jag att en dålig relation med sina föräldrar kan bidra till en rad olika negativa följder. Först och främst är det väldigt psykiskt krävande att inte kunna prata med någon man är tvingad till att leva med och träffa nästan varje dag. Att dessutom kanske behöva gå och dölja saker, i rädsla för vad reaktionen hos föräldrarna ska bli, kan nog också vara minst lika krävande. Ja, följderna kan nog bli många och vara väldigt negativa för individerna som utsätts för denna situation.
Detta är ingen fakta hämtad från forskning eller statistik, detta är mina åsikter och vad jag tror. Det är en hypotes helt enkelt. Och baserat på detta kommer mitt arbete att utgå från ett antagande som lyder "Alla ungdomar som mår dåligt har en dålig relation med sina föräldrar". Ett antagande som delvis är baserat på mina åsikter, men jag har gjort det ännu mer "drastiskt" för att få igång en diskussion. Jag personligen tror inte att alla ungdomar måste må dåligt för att dom inte har bra kontakt med sina föräldrar, men jag tror att ha en dålig kontakt med sina föräldrar är något som tär på en och som gör andra problem svårare att eventuellt lösa då en stor trygghet man bör ha hos sina föräldrar inte finns. En stöttepelare går bort, kanske också den största stöttepelaren du bör ha som barn?
Inledning - Steg 1
Jag har valt att skriva ett arbete om hur relationen mellan förälder och ungdom faktiskt påverkar ungdomar. Mina åsikter kring detta ämne har alltid varit starka och jag ser detta projektarbete som en möjlighet att gå ännu djupare i ämnet. Jag kommer använda mig av intervju och enkäter för att få en större överblick och för att få lite statistikliknande siffror att diskutera kring. Jag har också valt detta ämne för att jag tror att det är väldigt svårt att få fram fakta kring det på internet och i vanlig litteratur också, detta gör ju faktiskt mitt arbete viktigare och mer intressant. Dessutom är jag väldigt säker på att det är väldigt många ungdomar som mår dåligt, även för andra orsaker än stress och kärleksproblem som främst brukar diskuteras.
I arbetet vill jag presentera mina åsikter, andra åsikter, information kring hur det faktiskt är (här kommer enkäterna in), men också råd för hur man kanske kan förändra sin situation. Jag hoppas arbetet kan fungera som en bra tankeställare för både vuxna och ungdomar.
