Jag har personligen mörka ringar runt ögonen, men jag har också ett bra knep som jag tänkte dela med mig av. Jag använder mig av ett tjock ganska kletigt cover up stick, just nu har jag ett från Max Factor . Det är inte flytande utan i fast form och sitter hela dagen. Jag använder färgen 03 Medium. Men precis som med allt annat smink är det viktigt att man hittar sin egen färg. Jag brukar dra lite på handen för att sen hålla upp den mot ansiktet för att se om det passar. När jag hittat en färg som jag tror är bra brukar jag ta lite på ansiktet och se om det smälter in. Men tänk på att cover up sticket gärna får lov att vara lite ljusare än din hudton runt ögonen då de ska dölja de mörka ringarna.

Jag lägger produkten runt hela ögat. Jag börjar längst de båda fransraderna och jobbar mig uppåt mot ögonbrynen och neråt mot ögonhålans slut. Ibland kan cover up sticket klumpa sig lite precis vid fransarna. När det händer brukar jag använda mig av en tunn pensel och dra lite nätt för att jämna ut linjen.

När jag sedan är klar med resten av ansiktet (grunden) lägger jag på en ljus ögonskugga både på ögonlocket och lite under. Detta lyser upp ögonen och tar bort det mörka ännu mer. Ögonskuggan ska inte vara vit utan mer åt det hudfärgade hållet. Jag har en bra ögonskugga vid namn 101 Pale Pebble som kommer från Max Factor även den. Den fungerar superbra på mig.

Sen är det bara att fortsätta att lägga på det man önskar att ha i ansiktet, t.ex. lite mascara. Hoppas ni får nytta av tipset och att era mörka ringar runt ögonen är ett minne blott framöver.

Vi pratar om dagens ideal hela tiden, hur det påverkar oss unga och vad det sätter igång för trender. Vi ser snygga Hollywood kändisar snurra runt på röda mattan samtidigt som de blir fotograferade av alla kameror. Nästa dag ser vi dem i tidningen hur de blir hyllade och ner trampade. Hon hade fin klänning och hon såg hemsk ut.  Vi vill vara som dem, lika vackra och omtyckta. Men varför? Varför vill vi riskera att hamna i tidningen och bli dömda för hur vi klär oss? Varför vill vi ha det livet då vi ständigt blir jagade av kameror och alltid känner pressen att vara vackra? Och framför allt varför vill vi vara någon annan än oss själva?

Idag är det modernt att vara en size zero. Man ska vara så smal så att inga kläder passar alla ben sticker ut och du är så mager att du snart trillar ihop. Och det anses vara vackert. Kändisar som vågar gå emot size zero och vägrar svälta sig själv blir kallade för tjocka och blir retade konstant i pressen. Ändå är dessa bara en eller två storlekar större kanske en 36 eller en 38? Är inte det är rätt normal storlek? Det tycker i alla fall jag.

Men främst tycker jag att man ska diskutera hur dessa ideal påverkar oss människor framför allt alla ungdomar i vårt samhälle. En sak är helt säkert det påverkar oss i högsta grad, vissa kanske påverkas positivt medans andra påverkas negativt.

Smala Hollywood kändisar har startat ett helt hav av dieter och bantningsknep. Vi kan dagligen läsa om hur förlorar din favorit kändis vikt? Tidningarna ger oss tips om hur vi ska uppnå size zero och hånar dem som är större än så. De ger oss svart på vitt och du inte är size zero är du tjock.

Vad händer då om du tycker att du är tjock? Jo, du börjar banta! I tidigare inlägg skrev jag om vad som händer om du får brist av något i din föda och kropp. Det slutar oftast inte alls bra. Jag läste också en artikel på aftonbladet skriven av Mary Mårtensson. Hon intervjuar Per Södersten som är professor på ett anorexicentrum i Huddinge.  Vad Södersten påstår i artikeln är att all anorexi och bulimi börjar med bantning eller hårdträning. En del klarar inte av att banta utan passerar gränsen och övergår till självsvält, fortsätter han sedan med.

Om vi vet att det är så här varför ändrar vi då inte idealen? Det låter svårt och det är säkert svårt men om alla försöker kan det fungera. Vill vi leva i en värld där idealen vi lever upptill kan leda till livsfarliga sjukdomar som anorexi och bulimi? Jag vill inte göra det och jag hoppas att fler känner likadant.

Det finns vissa symtom för atstörningar i allmänhet, dessa hittade jag i boken Psykologi skriven av Martin Levander:

1.       Den drabbade väger 15 procent mindre än vad som är normalt med hänsyn till längd och ålder.

2.       Den drabbade har en intensiv rädsla för att gå upp i vikt, trots att den är underviktig.
3.       Den drabbade har en störd kroppsupplevelse, dålig självkänsla och förnekar allvaret med den låga kroppsvikten.

4.       Hos  kvinnor uteblir menstruationen minst tre  gånger efter varandra.

Om du är rädd för att någon i din omgivning har anorexi finns det vissa varningstecken du kan kolla efter. Enligt Per Södersten är de personer som är petig med maten, bantar, har viktfobi, är matfixerad, motionerar mycket och känns iskall som kan ha anorexia eller risk för anorexia.

Var inte rädd för att tala om för någon om du tror att du eller någon i din omgivning lider av en ätstörning. Det finns mycket hjälp att få!

Att banta är inte ett bra sätt att förlora vikt på. Istället ska man försöka börja röra mycket på sig istället. Eftersom när du utesluter vissa saker kan det skada din kropp och bidra till brist av olika slag.

Ensidig kost kan skada vår kropp en hel del. Vi får inte i oss alla de vitaminer och mineraler som vi behöver för att vi ska må bra.  Brist på kalcium kan ge oss skelettskador medans brist på B-vitaminer kan leda till skörhud och att dåliga blodkroppar bildas. Det är allstå mycket viktigt för oss att vi får i oss de vitaminer vi behöver genom vår kost. Ibland kan det också vara bra att ta hjälp av kosttillskott. Alltså vitaminer på burk som du köper i hälsokostbutiken.

Man ska heller inte glömma våra födoämnen, kolhydrater, fetter och proteiner. Även dessa är livsviktiga för oss.

Som idrottare får man absolut inte lov att utesluta kolhydrater då det fyller på leverns glykogen. Om leverns förråd på glykogen töms kan det leda till trötthet och minskad ork vid träning. Kolhydrater finner vi i pasta, potatis och bröd bl.a. och fungerar som kroppens bränsle. Enligt en artikel på Viktklubb.se fullkorns alternativ är ett bra sätt att få i sig långsamma kolhydrater som är bättre för vår kropp då de hjälper oss att hålla blodsockret på en jämn nivå och minska godissug och hungerattacker.

Fetter är viktiga för oss då vissa vitaminer är fettlösliga och kan inte tas upp av kroppen om födan helt saknar fett. Fett måsta alltså ingå i din kost. En människa kan dock må bra av att äta fettsnålt bara de essentiella fettsyrorna (livsnödvändiga fettsyrorna) och vitaminer finns med i kosten.

Proteiner finns i kött, fisk ägg och mjölk. Vi behöver proteiner då de innehåller visa essentiella aminosyror som vi inte kan tillverka själv. Vissa växter innehåller även dessa aminosyror men en ensidig växtdiet kan innehålla mycket låga halter av essentiella aminosyror.  Sådan kost kan därför leda till proteinbrist. Proteinbrist kan i extrema fall leda till sjukdomen kwashiorkor.

När man läser fakta kan man tydligt se att börja banta är inget hälsosamt alternativ. Att utesluta saker och över att konsumera något annat får vår kropp att må dåligt. Så att börja på en banandiet där du bara äter bananer känns inte alls som det bästa sättet att tappa några kilo.

Det är viktigt att äta varierad kost som är riklig på vitaminer och mineraler. Rör på dig mer och försök att hitta de bättre alternativen till födoämnena. Ät grovbröd i stället för vitt bröd så kommer du inte bara må bättre utan du kommer också orka mycket mer. Lär dig älska dig själv istället, och tänk inte så mycket på de siffror som vågen säger. Det är bara ett nummer!

Jag har hittat världens bästa eyeliner penna. Det var min bästa vän som tipsa mig och nu är jag helt fast. Den kommer från Lóreal Paris och heter contour resist. Den sitter som berget och är sådär lagom kladdig. Den finns i en del färger men jag själv använder mig av svart eyeliner. Den är vattenfast och det kan jag lova för den är ganska svår att få bort men det är helt klart värt besväret. Den kostar runt hundralappen och finns i de flesta butiker som säljer kosmetika.

När jag använder eyeliner brukar jag ta det vid den övre fransraden. Jag börjar utifrån och går in. Jag börjar ganska tjockt och på vägen blir strecket allt tunnare.
Jag tycker absolut att man ska experimentera med eyeliner till sist hittar du rätt för dig och kvällen är räddad!

Jag vet att gå runt på höga klackar är allt annat än smärtfritt och kul. Jag har därför sökt upp lite fakta om hur du på bästa och snyggaste sätt går i högklackade skor.

Det är inte en nyhet att högklackade skor ger benen en smickrande form, med smalare vader och längre ben. Dessutom är det fruktansvärt snyggt! Men för att kunna gå vackert och elegant i högklackat är det viktigt att ha en bra kroppshållning. Detta uppnår du på bästa sätt genom följande fem steg:

1. Sträck på ryggen
2. Slappna av i överkroppen
3. Rulla axlarna bakåt
4. För brösten framåt
5. Höj blicken en aning

När du sedan fått till den bästa kroppshållningen gäller det att du alltid sätter klacken först, sträcka på benen och knäna. Man måste ta stadiga och balanserade steg för att uppnå bäst effekt. För att få till den där lilla extra elegansen kan man lägga till lite höftrörelse.

Är du nybörjare kan det vara bra att börja med en lite lägre klack (max sju centimeter) och att provgå skorna hemma först. Det kan hända att du får träningsvärk de första gångerna då det är en ny rörelse för foten.

Pumps är mycket stabilare än klackar med remmar. Tänk på att ju öppnare sko du har, desto ostadigare blir det.

En gelésula kan vara bra att lägga i skon, det blir skönare för trampdynan.

Vill du ha fler tips om hur du går i högklackat finns det faktiskt kurser man kan ta, gå in på www.highheelschool.se för att läsa mer om Jardel Oliveira de Sousas kurser om hur du går i höga klackar.

Nu har jag sammanställt min intervju med kuratorn på BUP. Kvinnan jag pratade med hette Sonja Valtonen och jobbar på BUP - familjemottagningen i Ystad. Hon var mycket trevlig och gav mig många bra svar som jag hoppas kan hjälpa er som undrar. Hon ville även att jag skulle berätta för er att söka hjälp kan man alltid göra även om du bra har ett "litet" problem. Hoppas ni får nytta av svaren hon gav mig och ni vet att ni kan mejla in frågor till mig på [email protected].

Vad går ditt yrke som kurator ut på?

-         Jag hjälper människor som mår dåligt av olika anledningar med hjälp av samtal.

Vad har du som kurator rätt att göra och inte göra? Behandling? Medicinering?

-         Jag har inte rätt att medicinera min patient det har endast läkare rätt att göra. Jag vill inte kalla det jag gör för behandling för formellt sätt så är det inte det då jag inte har den rätta utbildningen den sorts terapi. Dock hjälper jag människor med olika tekniker, t.ex. ångestteknik för de som lider av ångest. Jag har även familjesamtal där jag hjälper en hel familj.

Hur får man kontakt med BUP?

-         Hit kan man söka själv utan någon annans hjälp. Föräldrar och andra personer kan också söka om man själv inte vågar.

Har du tystnadsplikt?

-         Ja, jag har tystnadsplikt. Men jag har även anmälningsplikt, om jag anser att en av mina patienter far illa måste jag anmäla detta. Men anmäla gör vi bara om patienten fortfarande är utsatt för fara. Man ska självklart kunna komma hit och berätta saker som hänt utan att behöva anmäla det.

Kontaktar du föräldrar utan patientens med tycke

-          Nej det gör jag inte, men även här går anmälningsplikten in. Jag måste kontakta föräldrarna om ett barn eller en ungdom är i fara.

Hur lång tid brukar ett möte ta?

-          Det beror på men i snitt brukar det ligga på en 45 minuter till 1 timme.

Hur går ett första möte till?

-          Oftast brukar patienten går hit med föräldrarna första gången , det är absolut vanligast. Då är man två kuratorer som sitter med på mötet och ställer en del frågor. Vi försöker genom det första mötet komma fram till om patienten ska komma hit själv i fortsättningen eller med familjen. Vi anser att familjen är mycket viktigt här på BUP. Men patienten har alltid rätten att komma själv om den skulle vilja det.

Vad tror du kan vara anledning till att folk inte söker hjälp?

-         Jag tror att dagens ungdomar gärna ser att de kan lösa sina problem själv. Men jag tror också att det har blivit mer accepterat att söka hjälp idag och det ser jag som positivt.

Vad vill du ge för tips till de som inte vågar söka hjälp? Vad kan de göra för sig själv?

- Prata med någon utomstående, eller med en vän det burkar fungerar bra att kunna prata med någon. Om du inte vågar söka hjälp själv ta med en vän när du ska ta steget, det brukar kännas tryggt för de flesta. Dra dig inte undan utan hitta någon du kan prata med. Min lösning är prata, prata och prata!

Depression är en störning som gör att man känner sig ledsen. Men det är stor skillnad att vara lite deppig och att vara inne i en depression.  Du måste uppfylla vissa kriterier för att klassas som deprimerad.

Enligt läroboken Psykologi av Martin Levander, 1998 finns det en undersökning som säger att 4 procent av alla män och 6 procent av alla kvinnor av Sveriges befolkning blir någon gång under deras livstid deprimerade.

En deprimerad individ brukar ha samma symtom precis som en individ med en vanlig sjukdom som maginfluensa. Deprimerade människor är oftast nedstämda och saknar glädje och intresse för saker.

Alltså en deprimerad person finner inte glädjen i vardagen som en frisk person gör. Tycker att det mesta är jobbigt och är nästan konstant ledsen.

För att man ska få diagnosen depression måste man oftast också ha fem av följande sju symtom:

•Ökad eller minskad aptit.

• Sover för mycket eller för lite.

• Rör sig rastlöst eller hämmat.

• Saknar energi och ork.

• Känner sig värdelös och har skuldkänslor.

• Har koncentrationssvårigheter.

• Har självmordstankar eller gör självmordsförsök.

Symtomen måste vara i en längre period, minst två veckor. Symtomen ska inte kunna förklaras som en sorgreaktion, t.ex. om någon närstående har gått bort det kan man snarare förklara som en kris.

Varför man blir deprimerad kan förklara på olika sätt. Detta beror helt klart på vilket psykologiskt perspektiv man kollar på. Men alla perspektiven mynnar ut till samma symtom.

Självklart kan man få behandling för depression och det finns många olika behandlingar.  Psykologer kan jobba utifrån ett perspektiv men kan också blanda de olika för att få bäst resultat.

Ibland är det inte så lätt att måla naglarna. Det kommer ofta nagellack på nagelbanden och precis utanför naglarna. Ett tips är då att inte försöka ta bort det med fingret eller med papper, det kan göra det ännu värre.
Utan måla dina naglar innan du ska duscha och låt det torka helt. När du sedan duschar kommer nagellacket utanför nageln att försvinna då lacket inte är gjort för att fästa på huden. Det går lika bra att tvätta händerna i varmt vatten, men se till att lacket har torkat ordentligt först.

Nu är jag klar med sammanställningen av intervjun med skolkuratorn. Jag tyckte resultatet blev bra och hoppas att intervjun besvarar en del frågor som ni undrat över. Om ni tycker jag glömt något är det bara att mejla mig på [email protected] så ska jag göra mitt bästa för att ta reda på svaren.

Tjiing!

Vad går ditt yrke som skolkurator ut på?

 - Jag ska representera den psykiska hälsan hos eleverna på skolan, jag ska försöka motverka psykisk ohälsa. Jag ska även ge stöd till elever och lärare om det behövs.

Vad har du som skolkurator rätt att göra och inte göra? Behandling? Medicingering?

- Endast läkare får lova att skriva ut mediciner. Jag behandlar inte heller mina elever utan jag gör en bedömning av deras ohälsa och remitterar sedan till bland annat BUP (barn och ungdoms psykiatri). Den största arbetes uppgift  som jag har är att ge råd och stöd till de som söker hjälp.

Vad är den största skillnaden på dig och en skolpsykolog?

- Skolpsykologen gör mer utredningar medan jag gör den första bedömningen.

Har du tystnadsplikt? Vad innebär det?

- Ja det har jag, en så kallad sekretesslag. Det innebär att jag inte får lov att berätta vidare information som en elev har berättat för mig.

Dock så har jag anmälnings skyldighet vilket betyder att om jag har misstanke att en elev far illa på ett eller annat sätt så måste jag anmäla det.

Kontaktar du föräldrar utan elevens med tycke?

- Nej det gör jag inte det är en huvudregel som vi har. Dock måste jag kontakta föräldrarna om jag misstänker att eleven far illa, det är då anmälningsskyldigheten går in. För även om jag inte berättar för dem kommer det att få reda på anmälan i vilket fall.

Hur lång tid brukar ett möte ta?

- Det är mycket olika från fall till fall. Men ett första möte brukar ta mellan en 45minuter och 1 timme.

Hur går ett första möte till?

- Först frågar jag varför eleven sökt hjälp, sen frågar jag lite frågor runt omkring ämnet för att få en större helhets bild. Det är viktigt att man skapar ett förtroende och en sorts relation under första mötet för att eleven ska känna sig trygg.

Vilken tror du är den största myten om att söka hjälp hos kuratorer?

- Att det bara är folk med stora och mycket allvarliga  problem som går till kuratorn. Och att folk som söker hjälp är konstiga. Men även att  det är något fel på en om man måste söka hjälp.

Vad är de vanligaste orsakerna som elever söker hjälp för?

- Relationsproblem är vanligt, relationer mellan familj, vänner och partner. Nedstämdhet, stress och svackor i vardagen är också vanliga orsaker.  Det är ofta en blandning av olika orsaker.

Vad vill du säga till någon som är rädd för att söka hjälp?

- Att man ska ta det i sin egen takt och inte stressa fram det. Man kan bara prova att prata med en kurator, gillar man det inte så är det inget tvång att fortsätta. Du väljer själv vad du vill berätta, du behöver inte berätta det mest personliga om du inte vill.

Två tips till någon som känner sig nere för att den ska må bättre igen:

• Berätta för någon hur du känner, en kurator, en vän, dina föräldrar, ja vem som helst som du känner att du kan lita på och har förtroende för.

• Hitta ditt egna sätt för att må bättre, t.ex. skriva ett brev eller gå på promenader.